Babbel Logo

Porträtt: “Man kan inte lära gamla hundar sitta, … visade sig vara fel.”

En ny del i vår serie Babbels användarporträtt – vi ger en inblick i våra användares liv och deras erfarenheter med att lära sig språk. Om du vill dela med dig av din berättelse, lämna i så fall gärna en kommentar nedan. “Min fru dog 2009. Vi hade varit gifta i 35 år. Hon pratade […]
Hans

En ny del i vår serie Babbels användarporträtt – vi ger en inblick i våra användares liv och deras erfarenheter med att lära sig språk. Om du vill dela med dig av din berättelse, lämna i så fall gärna en kommentar nedan.

“Min fru dog 2009. Vi hade varit gifta i 35 år. Hon pratade franska och italienska flytande och jag stod alltid tyst bredvid utan att riktigt förstå. När jag var utomlands kunde jag alltid bara göra mig förstådd på engelska. Jag kände mig otillräcklig eftersom jag inte hade lärt mig andra språk efter alla år med min fru och jag kände att bästa sättet att konfrontera den känslan och sorgen var att intensivt börja lära mig franska och italienska med Babbel. När man är 67 år är det kanske lite sent men att ‘man inte kan lära gamla hundar sitta’ visade sig vara fel.”

Österrikaren Hans Semmelmeyer vände sorgen över sin fru till något positivt och gjorde något som han skjutit på i flera år. Något vi alla upplevt: Vi vill prova nya saker, vi sätter upp mål, men samtidigt är det något som håller oss tillbaka. Vi letar omedvetet efter ursäkter och yttre omständigheter som gjort att vi hittills inte tagit steget fullt ut. Ingen tid för en resa till Amazonas? Inte tillräckligt med självförtroende för att lära oss ett nytt språk? Det är verkligen synd att vi tänker så! För varför inte prova saker i små steg istället?

Det är aldrig för sent att börja med något nytt

Alla skjuter vi på saker av olika anledningar. För Hans Semmelmeyer var det franska och italienska han sköt på. Fastän han hade varit mellan 70 och 80 gånger i Paris med jobbet avsatte han ingen tid och hade ingen press på sig att lära sig franska. Men efter att hans fru, som kunde franska och italienska flytande, hade gått bort, hittade han motivationen att lära sig språken. Han började med en kvällskurs i franska. “Det var inte tillräckligt systematiskt och intensivt och de flesta verkade mest gå dit för att umgås och inte för att lära sig franska”. Efter det letade Hans Semmelmeyer på nätet efter en möjlighet att lära sig båda språken skräddarsytt efter hans egna behov och hittade till Babbel.

Sedan dess har han utvecklat en egen morgonrutin: “Först läser jag nyheterna och ser på vädret innan jag pluggar ett av språket med Babbel i 15-20 minuter.” Det tog ett tag för Hans att vänja sig vid att ha franska eller italienska som morgonrutin, men nu känns det som om något saknas om han inte gör det. “Att plugga språk innebär ingen större ansträngning för mig längre – tvärtom, jag saknar det när jag inte gör det.”

Ljuset i slutet av tunneln

När Hans Semmelmeyer tog steget att intensivt lära sig franska och italienska gav det honom mycket mer än han hade trott. Innan han åkte till Frankrike igen lärde han sig franska i tre månader. Språken öppnade en ny värld för honom. Med Babbel fick han möjligheten att leva och andas franska och italienska och direkt därefter använda språken.

Första gången Hans kunde sätta sina nya kunskaper på prov var i Frankrike. När han var ute på en vandring kom en grupp fransyskor fram till honom: “Det var en fantastisk känsla att kunna prata med dem på deras språk, vi bara pratade om allt möjligt på franska.” Hans Semmelmeyers favoritord på franska är chef-d’œuvre (“mästerverk“) och på italienska ventiquattrore (“portfölj“) som ordagrant betyder “24-timmare”.

Just nu lär han sig franska varje dag för att hålla sina kunskaper vid liv inför nästa resa till Frankrike. Nästa år tänker han lära sig italienska igen, eftersom en resa till Rom är planerad då. Det viktigaste för honom är att lära sig ordförråd.

“Nu när jag är 73 år åker jag gärna till Frankrike och Italien och det går rätt bra för mig att föra vardagliga samtal på respektive språk. Och, ska jag erkänna, jag är ganska stolt över det! När man är glad vill man helt enkelt dela med sig av den glädjen och när man är ledsen vill man helst bara vara själv”, säger Hans Semmelmeyer.

Dela: